Skip to content
Joan of Arc, eller som man i Frankrike säger Jeanne d’Arc, utgör en nationalgestalt av oöverträffat symbolvärde för den franska nationaliteten. Den fromma flickan som hörde röster från änglarna och ledde trupperna genom segerrika krig är både en myt och ett historiskt faktum. I kyrkor avtecknas Jeanne d’Arc som 1920 blev helgonförklarad. Gator och torg bär hennes namn. Hennes staty finns likaså på flera platser. Den andra söndagen i maj håller franska nationalister traditionsenligt en marsch för Jean d’Arc där de avlägger blommor och hyllar sin nationalsymbol.
Detta år hade myndigheterna nekat sju demonstrationstillstånd under helgen med patriotisk inriktning. Det skulle helt enkelt inte förekomma någon ”högerextrem manifestation” när regimen Emanuel Macron kan bestämma. Till skillnad från de större demonstrationerna mot presidenten, ”gula västar” och liknande, är de radikala nationella grupperna dessvärre ganska små och marginaliserade.
Av den begränsade franska jag kan, tyckte
Ursprungligen publicerad 2015-10-13.
Nyligen undrade en person jag mötte hur
det kommer sig att svenskar visar en svag patriotism, just med tanke på
den rekordstora migrationsvåg vi utsätts för i skrivande stund. Jag
kommenterade saken så, att det råder en bakvänd pedagogik som gör folk
förvirrade.
I alla historiska tider har ledarskapet för länder dragit fördel av och uppmuntrat stolthet och nationalkänsla bland befolkningen. Uppmuntran har så att säga kommit uppifrån och ner. I vår tid är det precis tvärtom. Makthavarna gör vad de kan för att döda den nationella självbevarelsedriften. Det är på gräsrotsnivå som patriotismen lever kvar, bland de få personer som trotsar makthavarna och som står emot det sociala trycket som riktas mot oliktänkare.
Henrik Pihlström vill skilja nutidens klagande från sann stridsvilja och patriotism.
Det har även tidigare hänt att ledarskapet
för länder bekämpat befolkningen genom att undertrycka deras nationella
känslor. Då har det
Den 25:e september 2021 var Nordiska motståndsrörelsen officiellt inbjuden till Bulgariens huvudstad Sofia. Organisationen BNS, Bulgariska nationella unionen, firade att de varit verksamma i 20 års tid.
Nordiska motståndsrörelsens svenska gren kunde närvara vid firandet. Nästeschefen Pär Sjögren överlämnade ett dokument, signerat av Motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg, som gratulerar och berömmer BNS för deras ihärdiga arbete. Nordfront har även rapporterat om besöket som skedde i BNS huvudkvarter.
BNS hade till denna dag framställt en välillustrerad tjugoårsbok. Inbjudna utländska gäster som erhöll boken kunde genom bildernas egna berättelse få en ledtråd om vad författarna beskriver med kyrilliska bokstäver. Det kanske kan vara ännu ett skäl till att studera språket. Själv kunde jag, på bulgariska tacka mina vänner för boken: ”Blago daria” (tack så mycket)!
Även om firandet av BNS var huvudpunkten på resan så erbjöd vistelsen i Bulgarien flera unika upplevelser.
Månadens bästa aktioner:
Blixtdemonstration i Uppsala.
Nordiska motståndsrörelsen åter på Nordens högsta topp.
Protestaktion mot Pride i Nässjö.
Månadens ”shoutout”:
Marcus Hansson som släpptes från fängelset och samma dag deltog på offentlig aktivism i Jönköping.
Nordiska motståndsrörelsen-veteranen Henrik Pihlström som varit i Tyskland och bland annat träffat Ursula Haverbeck.
Den mångårige skånske kämpen Tobias Malvå som det släpptes en längre intervju med under månaden.
Månadens bilder (som inte redan använts ovan):
Fanor framför Uppsala Domkyrka.
”Förlåt, jak inte ska jiddra määär!”
Ursula Haverbeck med gåva från Dalarna.
Månadens nyhet:
Insamling för unik och professionell dokumentärserie med Vera Oredsson och Ursula Haverbeck.
Månadens läsning:
Du betalar priset för deras invandring.
Judarnas sak är vår?!
Nej till integration med det judisk-amerikanska imperiet.
Månadens tittning:
Månaden med Motstånds
Den 17 september startades insamlingen där vi önskar få ihop 30 000 kr till en unik och professionell dokumentärserie i fyra delar med och om de bägge nationella legenderna Ursula Haverbeck och Vera Oredsson.
Nu idag, bara två veckor senare, har alla pengarna kommit in!
Som meddelat går allt eventuellt överskott oavkortat till Nordiska motståndsrörelsens verksamhet och för dig som har en slant över tas fortfarande bidrag tacksamt emot till Swish 0729237256.
Alla bidrag som kommer in också under resten av dagen idag på över 500 kr, och som också hör av sig via vårt kontaktformulär, kommer att bli personligen tackade i seriens eftertexter.
Förutom att uppmärksammas i en originalartikel, togs insamlingen också upp i förra söndagens Radio Nordfront och ett personligt reportage om resan till Tyskland av Henrik Pihlström har publicerats.
Swishen går till Victor Johansson, aktivist i organisationen och handhavare av ett privat konto som används till organisationen. Märk din
I år var det Näste 1 som stod för arrangemanget och folkfesten skulle komma att gå av stapeln strax norr om huvudstan. På lördag morgon vallfärdade det barnfamiljer, såväl som unga och äldre nationalsocialister från halva Norden till lokalen.
Efter inträdet var betalt och det socialiserats en stund mellan de många deltagarna öppnades helgen officiellt med en pampig invigningsceremoni där fanor från samtliga nordiska länder, tillsammans med tyr-runefanan, bars fram på scenen av uniformerade aktivister ackompanjerade av musik.
Konferencieren Henrik Pihlström håller i ordet.
Nordiska motståndsrörelsens ledare äntrade scenen när musiken tystnat och höll ett kort anförande som möttes av rungande applåder.
Härnäst stod det femkamp på schemat i den prestigefyllda tävlingen där vinnaren koras till Årets nordman. För de barn som inte ville vara publik eller bada i den närliggande sjön fanns det också olika uppblåsta hoppborgar och pysselbord på plats.
Hoppborg förbereds till
Grannästena ett och åtta brukar av hävd fira nationaldagen tillsammans – och varför ändra på ett vinnande koncept? Fest- och mötesplatsen var i år förlagd till en plats långt ute på landet i ett kulturlandskap på behörigt avstånd från städers kulturberikning och dekadens – ett val som av vädrets makter belönades med en molnfri himmel och högsommarvärme.
Festplatsen på morgonen.
Medan förmiddagen var vikt för månadsmöten, så skulle eftermiddagen visa sig bjuda på allt från grillning och familjesamvaro via barnanpassade tävlingar och nationella hymner till eldtal och trubadurframträdande med allsång.
Vid förmiddagens månadsmöten för medlemmar och aktivister redovisades den gångna periodens aktiviteter i de både nästena, medan den kommande månadens planerades. För dem som inte kunde delta vid årets version av Organisationsdagarna framfördes en sammanfattning av viktig information därifrån, främst sådan rörande fysisk träning. Mötesdeltagarna informerades också om sommarens
Ännu ett sannerligen välutfört kampår har passerat för våra redbara kämpar under riksrunans fana. Tillika har våra eminenta fotografer inom Motståndsmedia förevigat årets storslagna händelser.
Detta är inte på något sätt en komplett analogi över året utan snarare ett nedslag här och där varje månad för att minnas vad som hänt. Precis som förra året så finns ingen röd tråd i bilderna, utan är en blandning av ett otroligt gott hantverk och goda minnen från en tid som nu flytt.
Januari
Bilden är tagen på den stora demonstrationen i Stockholm mot Covid-pass och illustrerar på ett bra sätt stämningen som låg i luften under dagen.
Februari
Martin Saxlind står som representant för Nordiska motståndsrörelsen uppställd tillsammans med Die Rechte, BNS och Les Nationalists inför Lukov-marschen i Sofia, Bulgarien.
Mars
En helt vanlig bild från en helt vanlig broaktion med banderoll. Men samtidigt helt unik. Fotografen har tänkt på allt och fått alla rätt för att
Lördagen den 16 juli samlades aktivister och medlemmar i Skellefteå för att hålla ett torgmöte i staden.
Anledningen till detta var den fasansfulla och brutala våldtäkten och mordförsöket en afrikan begick mot en 10-årig flicka, som fortfarande ligger nedsövd på intensivvårdsavdelningen till följd av attacken. En djupt tragisk händelse som väckt många känslor i samhället, och ett kvitto på de depraverade och förgörande konsekvenser massinvandringen för med sig i sina mörka svallvågor.
Flygbladet som delades ut.
Man samlades i de centrala delarna av Skellefteå med fanbärare och delade ut speciellt framtagna flygblad om händelsen. För att väcka uppmärksamhet hos de förbipasserande spelade man även upp nationell musik ur högtalare, med Motståndrörelsens egna trubadur Henrik Pihlström som den mest utmärkande artisten.
Nästeschef Daniel Byström höll ett brandtal inför den mängd Skellefteåbor som befann sig på platsen. Inledningsvis handlade talet om att han själv, som många andr
Lördagen den 2:a april hölls det en sluten fest i närheten av Sundsvall som ett femtiotal speciellt inbjudna samlades på under högtidliga former. Orsaken till sammankomsten var inget mindre än ett jubileumsfirande av att det i år är 25 år sedan Nordiska motståndsrörelsen bildades.
På plats närvarade både veteraner och något yngre förmågor i rörelsen, representerade av nordiska kamrater och med ett speciellt kärt återseende av kamrater från Nordiska motståndsrörelsens förbjudna finska gren som många inte träffat på länge.
Rollen som konferencier föll på Simon Holmqvist, som sin vana trogen skötte detta med bravur. Festligheterna inleddes med att Holmqvist äntrade scenen, hälsade gästerna välkomna och förmedlade information om vad som stod på schemat.
Simon Holmqvist.
Först ut var en filmvisning som hölls av Martin Engelin, som på rekordtid lyckats klippa ihop en film som dokumenterar stora händelser i Motståndsrörelsens historia, år för år. Många av klippen hade dessutom ald
Studio Bothnia tog för ett tag sedan upp en intressant fråga; huruvida nationella bör gå på universitet eller inte. Det är en fråga som även förtjänar att tas upp i skrift.
NATIONELL KULTURREVOLUTION?
En sak som självfallet togs upp var vänsterns långa marsch genom institutionerna och huruvida den nationella rörelsen skulle kunna kopiera denna taktik för att på sikt sitta på maktpositionerna och därmed ändra diskursen i samhället. En lovvärd tanke, men precis som herrar Eklund och Holmqvist påpekade orealistisk och smått naiv.
68-vänsterns taktik att infiltrera samhällsinstitutionerna resulterade som bekant i att vänsterextremister blev lärare, journalister, akademiker, professorer, forskare, myndighetspersonal och så vidare vilket alltså innebar att de hamnade på positioner där de kunde sätta agendan i samhället. Listigt, och det gjordes som herrar Eklund och Holmqvist mycket riktigt påpekade helt öppet.
Om den nationella rörelsen skulle försöka sig på ett sådant företag h
